Perfekthetsångest

Ibland får jag det bara och jag står där stum i hjärtat. Med förlamade känslor. Min tro om att alla är perfekta utom jag. Men så börjar jag tänka om lite och då kommer syret ner i lungorna. Hoppet kommer tillbaka och fyller mitt hjärta med värme. Min tanke är att alla är precis lika perfekta eller förhoppningsvis lika defekta. För det är ju det som gör oss så intressanta.

Men ibland glömmer jag bort mej och drabbas av en stark längtan efter att uppnå perfektion men frågan är finns den? Är vi alla inte redan perfekta?