Förtrollade skogar, blöta sjöar o svindlande berg.

Man blir så fridfull, tar djupa andetag, andas friskt. Skogen ger oss liv, luft att andas, skydd mot bitande kyla. Skönhet för vår själ.

Sakta vandrar jag där, full av vördnad. Hjärtat slår av lycka, idéer spritter runt i kroppen, väntar och lagras.

Minst men ändå störst.

Solen värmer kinden sakta så sakta. Ensamhet i stort sällskap. En skriande tystnad.

Idéer föds o dör om vartannat som livets kretslopp.
Runt runt droppar sakta, flyger upp o faller ned. Onska död och föruttnelse. Lev livet